Projekt EasyStar (Del 5 - Premiär med kamera - på rigtigt)

Igår blev det av...

Nu var det på rigtigt, vädret var bra och det var ganska vindstilla - perfekt väder för att flyga EasyStar! Jag var mycket nervös inför detta men eftersom dagen gick lugnade sig nerverna så jag monterade antennen, kopplade in videomottagaren och ställde in rätt kanal. Laptoppen startades upp och videocapture modulen initierades. Jag slår på sändaren och ställer in rätt modell. Accen i planet kopplades in och linsskyddet till kameran togs bort. Videobilden på laptopen kontrollerades, och videoglasögonen kopplades in. Roderutslag kontrollerades och systemets stabilitet testades genom att modellen skakades. Allt ok! Jag bad en kollega på fältet att filma från marken (Tack Johannes) och ställde sedan ut planet på banan. Startförsök 1. Jag sätter glasögonen i pannan och och startar. Ena hjulet vrider sig och planet hamnar vid sidan av banan... Försök två. Jag ber en annan kollega (Tack Danne T) att kasta planet och detta går mycket bättre. En bra bit upp i luften fäller jag ned glasögonen över ögonen och jag flyger fpv - men inte utan problem... videomottagningen är bitvis mycket instabil och pulsen stiger... Det första jag märker är att det inte är så lätt att orientera sig i luften som jag trodde att det skulle vara. Jag bad Johannes att ge mig riktningen i vilken jag flög och med hjälp av ljudet från planet kunde jag orientera mig... När jag väl visste vart jag var var det inga problem längre utan bara en underbar känsla att flyga. Efter lite trimmning av planet så gick allt som på räls. Ett inflygnings försök gjordes ganska tidigt i flygningen för att "känna in" landningen och det var inga problem. Efter ett par varv runt fältet tog jag ut svängen ordentligt och gick in för landning. Med motorn avslagen gör jag sista svängen och faller lagom i höjd. Med en liten knuff till på gasen så har jag placerat planet perfekt. Jag rider ut farten en halv meter över banan och sätter planet precis där jag planerat. En liten applåd från åskådarna verifierar att landningen blev bra. Endorfin... Jag lägger ifrån mig glasögonen och sändaren och känner hur handerna skakar och ett lyckorus går igenom kroppen... Wow vilken känsla...



Störningarna i bilden beror på att det är fel kanaler inställda... (Skall vara på ch 2 för att inte störas och fortfarande ligga inom specen för Antennerna...)

Projekt EasyStar (Del 4 - Premiär med kamera - trodde jag...)

Bra väder och ganska vindstilla... Alltså - Bra förhållanden för en premiär...

Jag åker ut till fältet och packar upp alla mina saker, ställer upp antennen, mottagaren och kopplar på ström mm., knopar ihop allt som skall kopplas i Easystar:en och gör mig redo för start. Det känns spännande nu när videoglasögonen plötsligt matas med den bild som Easystar:ens kamera plockar upp. Det här e ju det jag brukar se på vimeo och youtube - men så mycket bättre! :P

Men så kommer problemen igen... Eftersom planet är tyngre blir friktionen för stor och planet kommer inte iväg - trots hjulen... Så jag ber en fältkamrat kasta planet. detta kändes lite läskigt så jag sätter upp videobrillorna i pannan och startar som om jag inte hade brillorna med kasthjälp. När planet väl är i luften känner jag att jag inte har full kontroll över planet. Efter att hjälpligt fått planet i plan flykt försöker jag komma runt ett helt varv så jag kan landa. Det slutade i en åker. Ingen skada skedd!! Planet är helt och allt ser ut att fungera men ingen video...

Väl tillbaka i depån kan jag konstatera att kabeln till ena skevrodret lossnat samt att lödningen av videosignalkabeln släppt. Hem för åtgärd.

Projekt EasyStar (Del 3 - Räckviddstest)

Nu börjar allt kännas som det skall. Inget glapp i videoutrustningen, Easystar:en flyger fint och allt är laddat så jag begav mig ut för att göra ett räckviddstest. Eftersom jag bor i en ganska högt upp placerade jag planets utrustning i fönstret och tog med mig markutrustningen i bilen. Jag började med att åka 2km hemifrån till ett ställe där jag har fri sikt till fönstret där jag ställt utrustningen och riktade in antennen. Ingen ting - bara brus... hmm skumt tänkte jag så jag åkte till en plats som ligger närmre hemma, ca, 1km. - Brus... Vad kan vara fel?

Videosändaren är på 500mw tx power och försedd med en 3dB antenn mottagaren med en 8dBi Patch antenn.

Nu är jag konfunderad... Jag åkte sen till en parkering som ligger 150m hemifrån och här fungerar allt fint... 150m är safe men mera verkar inte vara stabilt... Här får jag nog ta och fundera till. Kan en glasruta göra så mycket skildnad??? Behöver jag jorda antennen? Mysko... När jag var ute gjorde jag en test med min Futaba 12FG Sändare och fick samma resultat... Nu skall jag planera in ett rigtigt räckviddstest där jag under mera kontrollerade former kan variera distansen med bibehållen fri sikt... Conclusion: Gör om, gör rätt.

Projekt EasyStar (Del 2 - Premiärflygning)

Lite ur kronologisk ordning... Innan helgen blev det premiär för Easystar:en en upplevelse som blev sådär :|
Den betedde sig mycket konstigt i luften, ungefär som om tyngdpunkten låg fel, planet var för tungt eller något var snett. Jag kunde inte riktigt urskilja vad det var men efter ett tag så visade det sig att batteriet flyttat sig sedan jag kollat tyngdpunkten så jag rättade till detta och det blev märkbart bättre. Sen till prestandan: Jag trodde att en easystar med borstlös motor på 525W/52A ett reglage på 55A och ett 3s-lipo acc som tål 50C skulle bli en raket... men icke. Easystaren flög som en experimentell kärra från 1800-talet. Så vad var fel? Jo allt... hela kombinationen var lite feltänkt. Att sätta ihop ett el-paket var ju enkelt - eller inte. Det blir massa matte om man skall få det hela att fungera.

Så vi tar det hela från grunden. Vi börjar med en motors kv-tal. detta tal beskriver hur fort motoraxeln roterar. Detta beskrivs som varv per minut per volt eller rpm/v vilket det egentligen borde betyda. Alltså en motor med kv 4400 roterar alltså 4400 varv per minut vid en volt. Om man tittar på flightpowers hemsida kan man se att ett bra batteri levererar 3,6 volt per cell under last på 30C. Eftersom mitt batteri i Easystar:en är en 3s-lipo kan jag räkna med att jag har 3,6v x 3 celler = 10.8 volt.
Om nu motorn har ett kv värde på 4400 så har jag skall jag få ett teoretiskt värde på 10.8 x 4400 = 47520rpm. Detta är alltså hur snabbt min motor roterar teoretiskt, inget annat. Så med hjälp av en motor/propeller/fartreglage kalkylator kan man stoppa in de värden man har för att se till att allt är rätt. Jag matade in min motor, fartreglage, batteri och propeller och fick ut att mitt 55A fartreglage jobbade skjortan av sig för att göra sig av med överskottsenergin från att leverera 68A till min motor på 525W som gjorde allt för att förbruka 700W. Detta på grund av min lätt överdimensionerade propeller 7x4... Med denna erfarenhet rikare springer jag ned till hobbybutiken och hämtar den minsta propeller jag kunde hitta, en 4,1x4,1 APC. Och vips så blev allt bättre... nog för att batteriet får jobba hårt men det går att köra full gas i kortare stunder, och då går det fort... rakt upp utan problem (annat än att skevrodret får dålig verkan då motorvinden inte strömmar över vingen. Jag provade att lägga in klaffmix i radion och även det verkade fungera bra dock med lite gas som stöd... :P

Min lösning på hjul fungerar på packat grus och asfalt men inte så bra på gräs. Det som dock skall ändras på är att sidorodret skall bli mycket större. typ 3 ggr så stort. Sidorodret kan gärna vara överdimensionerat då det med skevroder på modellen inte i lika stor utsträckning används för att styra med. Nu återstår att testa videoutrustningen och radions räckvidd.

Projekt EasyStar (Del 1 - Bygge)

Det är lördag och det regnar... En perfect dag för att bygga lite...

Det jag börjar med är att planera mitt bygge - det skall funderas ut hur och var alla grejor skall sitta. Exempelvis vill jag ha så korta sladdar mellan motor och reglage samt placera allt så att tyngdpunkten hamnar rätt. Nästa steg är att komma på ett sätt att montera motorn. Motorn är en Borstlös motor, en så kallad outrunner. Outrunner motorer har en annourlunda design till skildnad från andra motorer, nämnligen den att i princip hela motorn roterar. Detta påverkar naturligtvis även möjligheterna an montera densamma. Min lösning är att är inspirerad av de lösningar jag sett på olika sajter jag hittat vid sedvanlig googling samt denna sajt som har massvis med tips om hur man kan bygga och modifiera sin EasyStar. Metallbiten som jag använder som motorfäste är en U-Profil i aluminium som finns att köpa på K-Rauta. Denna sågades till form och storlek med en vanlig metallsåg, samma som man har till kopparrör och dyl, och filades för att bli jämn och fri från kanter man kan skära sig på.


För att kunna montera motorn behövs 3-5 hål, ett för motoraxeln och två eller fyra för att skruva fast motorn. för att få fram hålmönstret kan man ta ett papper som man gör ett litet hål i. Man trär motoraxeln genom hålet så att pappret ligger platt mot ytan som skruvhålen finns i. sedan markerar man hålen genom att rita med en blyertspenna över hela ytan, ungefär på samma sätt som när man ritar av ett mynt. Med hjälp av mönsterpappret ritar man ut hålen och borrar dem. Hålet för motoraxeln bör vara minst en millimeter i diameter större än axeln. Jag använde en 6mm borr till 3.2mm axeldiameter använd lämplig diameter till de andra hålen. Jag gjorde små hål först och borrade sedan upp dom så mycket att skruvarna inte kärvade i fästet, sedan blev jag tvungen att borra upp dem lite till för att jag ritat av lite snett. Var noga med att det finns lite marginal kring skruvarna annars är det lätt att det kommer krafter på motorns infästning som gör att den går trögt och kommer att bli var och ineffektiv. detta kan man lätt testa genom att skruva fast motorn i fästet och sedan lossa alla skruvarna litegran. När man gjort detta skall fästet kännas löst i förhållande till motorn, det får absolut inte kännas trögt eller fastkilat. Om så skulle vara fallet gör hålen större. Det är bättre att ha förstora hål och använda en bricka än att det kärvar nån stans...

Vi har kommit så långt att det är dags att passa in motorfästet i flygkroppen. Detta görs enklast genom att lägga fästet på plats och sedan rita ut det som skall skäras ut. När man lägger fästet på plats är det viktigt att de till att vinkeln mot longitudaxeln bibehålls, detta kan göras m.h.a. en skolvinkellinjal eller ett vinkeljärn.Sedan är det bara att skära ut så mycket att halva fästet sänks ned i kroppssidan (andra halvan skall ju ned i den andra kroppshalvan). Gör detta i flera omgångar, det är dumt att skära ut för mycket.

När motorn är monterad i flygkroppen kan det hända att det blir tajt mellan motor och toppen av orginalgondolen vilket jag löste med att lägga ett snitt i vardera kroppshalvan för att säkerställa att motorn går fritt. Jag ville ha kvar möjligheten att ta ut motorn så jag gjorde en konstruktion för detta. Denna konstruktion består av en m4 skruv, två passande muttrar och två passande brickor. Trä en bricka på skruven och dra fast denna med en mutter. För att denna inte skulle röra sig drog jag denna med LocTite och låste dedan med en lödning. denna konstruktion fälls sedan in i flygkroppen genom att "spåra" med en lödkolv.Sedan limmade jag den på plats i ena halvan med ca lim. Bra att tänka på när man limmar ca lim mot metall är att se till att den är fri från fett och olja genom att tvätta den med t-röd. Sandpappra gärna metallen något innan limmning för att limmet skall fästa bättre. När skruven är på plats är det lätt att markera ut var det ska borras ett hål för att denna skall komma igenom. Sedan är det bara att trä på en bricka och en mutter och skruva på plats, dock inte för hårt. Skulle skruven vara för lång så att den går in i propellern går det alltid att bita av den med en avbitartång, se isåfall till att ha muttern påskruvad då den annars kan vara svårt att gänga på denna efteråt.

Om man vill ha skevroder på sin modell kan man skära ut dessa genom att skära snett framåt sett från ovansidan paralellt med vingens bakkant. Den delen man skär ut blir givetvis rodret så var noga med att snittet blir rakt och jämt. I framkanten på rodret (snittsidan) skär man vinkeln som blivit fast åt andra hållet så att rodrets ovansida bibehåller sin längd och undersidan blir ca 5mm kortare. Den bortskurna delen skall se ut som en trekantsstav. Rodret kan med fördel göras något smalare än dess plats i vingen så att det inte skaver nån stans. 1 mm på varje sida om rodret är ganska lagom. Jag förstärkte rodret med en kolfiber stav som har måtten 1x3,5mm. Detta görs lätt genom att skära ut ett spår i rodret som är 1mm brett och 3,5mm djupt. Sedan sprutar man accelerator på staven och ca-lim i skåran och monterar. Se till att testa att staven går ner helt i skåran så att den inte blir en luftbroms...
Denna förstärkning kan med fördel användas på både stabilisator, höjd roder, Sidoroder?!?, fena, vingen och flygkroppen. Hos min hobbyhandlare hittade jag ett par roderhorn som passar in bakom förstärkningen.

Ett servo fälls in i vingen genom att måtta och skära ut. För att få ned servot helt kan man ta hjälp av en lödkolv för att smälta ned och en sked för att platta till. Servots skruvfäste gjorde jag ingen urgröpning för utan bara ett snitt med kniven. Gröp gärna ur lite extra runt servohornet så att detta kan röra sig fritt. För kabeln gjorde jag ett snitt, spårade detta med en lödkolv och drog kniven längs snittet en andra gång, sen var det bara att sätta dit kabeln. Skarvdonet fick jag gröpa ur lite extra för. Servokabel leds med fördel ut ur vingen i vingens framkant då det på detta sätt blir enkelt att leda ned kabeln i flygkroppen och till mottagaren. Som ståtstång går det utmärkt att använda samma fästanordning som till höjd och sidoroder med 1mm pianotråd, alternativet är pianotråd med en dubbel V-böj eller en orient koppling för 1mm pianotråd. Det kan vara värt att böja in ett fjäder-V för att justera längden samt för att skona servot från överlast. Det finns många lösningar på gångjärn men jag föredrar den tejpade varianten. Om man tejpar gångjärn är det viktigt att se till att tejpen på ovansidan häftar ihop med den på undersidan i skarven, det är det som bildar gångjärnet. Annars blir det trögt, mindre hållbart samt skaver.

Vill man starta utan kast kan man sätta på landningsställ Jag bockade till ett godtyckligt från 3mm pianotråd. Hjulen är ett par som låg i garderoben. Målet är att kunna sätta fast stället med gummiband så man kan ta bort det då man inte vill ha vikten som vid långa FPV flygningar.

Dags att sätta ihop stabbe och fena med ca-lim, se till att dessa hamnar i 90 graders vinkel. Om man vill kan man skära loss höjdrodret och göra på samma vis som med skevrodret och tejpa gångjärnen samt förstärka med kolfiber.

Flygkroppen tyckte jag var jobbig. Det är ett moment som kräver precision och snabbhet. Det går lättast om man är två personer - så jag bad min sambo om hjälp. Med allt på plats övade jag en gång och såg var jag skulle få problem vid monteringen, nämnligen att se att det blev rakt. flygkroppen böjer sig gärna så var uppmärksam på detta. Jag såg till att alla kablar var på rätt plats samt att jag lagt fram allt jag behövde - gummisnoddar tejp och sambon redo. Först applicerades accelerator på ena sidan sedan ca-lim på andra sidan, sedan var det bara att sammanfoga halvorna. Sambon fick sätta gummisnoddar och tejp medans jag höll ihop kroppshalvorna och såg till att allt höll sig rakt. Sedan förstärkte jag kroppen genom att sätta kolfiber (1x3,5) längs med antennkanalen mitt på kroppens undersida. När flygkroppshalvorna limmats samman är det bara att sätta dit stjärtpartiet. Samma sak här, accelerator på ena sidan, ca-lim på den andra och sammanfoga. Med fördel har man vingarna på plats när man gör detta så att det blir lätt att se till att stabilisatorn blir rak. Nu börjar det se ut som ett plan!

Med hjälp av lite dubbelhäftande tejp och tålamod så får jag även servon för höjd och sidoroder på plats. Det finna massor av lösningar för att passa in ett par HS-55:or men jad gjorde en egen variant. Jag satte en bit depron som jag skurit till som en trekantig kloss under servot. På detta vis blir servot rätt placerat samt att det går att skruva på roderhornet.

Resten är enkelt att plocka ihop. Se till att alla roder går åt rätt håll samt att de är raka i förhållande till respektive roderytor. Glöm inte heller tyngdpunkten!

Alltså: EasyStar är en förhållandevis lättbyggd modell som med enkla medel går att konvertera till en skevrodermodell med borstlös motor.